Persisk onager

Även efter den senaste återintroduktionen har populationen av persisk onager fortfarande minskat med minst 28 procent under de senaste tre generationerna. Vid en folkräkning 2007 uppskattades totalt cirka 600 individer som levde i två separata och genetiskt isolerade populationer i de små, geografiskt åtskilda skyddade områdena Touran och Bahramgor.

Ytterligare fem individer introducerades i Saudiarabien 2003, men denna förvaltade population har inte expanderat sedan dess. Den globala förvaltade populationen är mindre än 1 000 djur, varav mindre än 30 i nordamerikanska djurparker. Den snabba utvecklingen av infrastrukturen och den därmed sammanhängande tillströmningen av människor i stora delar av artens utbredningsområde skulle snabbt kunna leda till att gamla hot återuppstår, t.ex. ökad konkurrens med boskap om vatten och betesmark eller höga nivåer av tjuvjakt.

Och om den linjära infrastrukturen, t.ex. vägar, järnvägar och kanaler, inte utformas och mildras på ett omsorgsfullt sätt kan den dessutom leda till hög dödlighet om onagerna hindras i sina långväga förflyttningar och blir avskurna från viktiga resurser eller tillflyktsorter.

Hotet mot asiatiska vilda åsnor beror på olaglig jakt efter kött, hudar och fett (som i likhet med lever tros ha medicinska egenskaper), konkurrens med människor och boskap om vatten och betesmarker samt skövling av grödor. Andra hot är förlust av livsmiljöer till följd av mänsklig bosättning och odling, överbetning och nedbrytning samt begränsad tillgång till öppna vattenkällor. Bara närvaron av människor och deras boskap vid vattenställen kan begränsa eller blockera tillgången för vilda åsnor.

Vilda åsnor har till stor del begränsats till halvöken- och ökenområden med stor variation i tillgången på vatten och betesmark. För att klara sig i denna oförutsägbara miljö och för att kunna utnyttja de knappa resurser som finns tillgängliga måste vilda åsnor ha tillgång till stora landområden. Detta gäller särskilt vid extrema väderförhållanden, när de måste klara sig undan sommartorka eller extrema vintrar.

Och även om skyddade områden kan utgöra viktiga tillflyktsorter måste det långsiktiga bevarandet av vilda åsnor ske på landskapsnivå. Det behövs nya planeringsverktyg, som den ”planering för ett rörligt mål” som föreslagits för Saiga (Saiga tatarica) i Kazakstan.

Små, isolerade populationer är demografiskt och genetiskt sårbara och utsatta för utrotning, särskilt i livsmiljöer med frekventa extrema miljöförhållanden. Små och lokaliserade populationer har också begränsad motståndskraft mot sjukdomsutbrott eller klimatförändringar.

Persisk onager vid Smithsonian Conservation Biology Institute

Den första konstgjorda inseminationen någonsin av lagrad sperma från någon vild hästdjur skedde med denna art och resulterade i två persisk onager-föl vid The Wilds, ett bevarandecenter i Ohio, i samarbete med experter från Smithsonian Conservation Biology Institute.

Därefter, den 7 september 2011, föddes ett föl vid SCBI. SCBI fortsätter att samarbeta med The Wilds för att få fram en stor population av onagers.